Sorg
2009-04-22 @ 21:01:42
LIvet tar plötsliga vändningar. Nya människor föds och de som varit med ett tag försvinner.
Idag, imorse, somnade min älskade farfar in. Nästan 92 år blev han, men kommer att bli oerhört saknad.
Vila ifred.
Så stilla, så sakta Du tynade bort
Vi stod vid Din sida så hjälplösa blott
Stilla kom döden, den kom som en vän
Tog Dig vid handen och förde Dig hem
En gång blir allting stilla, en gång får allting ro
Ej något skall förvilla min själ på kvällens bro
Frid susar träden kring stugan Du älskat
Farväl bugar blommorna Du vårdat så ömt
Tack viskar fågeln, som var morgon Dig hälsat
Tyst sjunger vinden, Vila i frid
Vid sommarvindars susning
Du somnade stilla Nu sjukdom och oro ej
mer gör Dig illa Skön är vilan som
hembygden ger Skönt är att veta Du lider ej mer
Våg, du som bär mig, högt emot viddernas ljus
Makt som begär mig tag mig som ton i ditt sus
Hjärtat som dignat somnar till sist i den famn
Evigt välsignat varit i kärlek ditt namn
Många blev åren Du vandrade här
Så trogen så verksam i tiden
Nu mättad av ålder förunnat Dig är
Få njuta av den eviga friden Att dö kan inte vara
farligt När livet bjudit på en hårdhänt strid
Att somna in, att bäras bort helt varligt
kan inte vara mer än stilla frid
Hur skönt att stilla somna in
när stunden slutligen är inne
Att lämna allt med rofyllt sinne
i ljust och välbevarat minne
Tyst slocknar en mänsklig hjärna
efter år av glädje och strid
En blomma, en människa, en stjärna
har var sin bestämda tid
Din låga har slocknat
Din kamp är nu över
Din kropp nu funnit vila
Din själ har fått ro
Permalink Den sanna vardagen Kommentarer (1) Trackbacks ()
Kommentarer
Postat av: Emmagranten
Usch, va tråkigt Anna! Men som du skriver är det livets gång. Jag skickar en massa tankar till dig över Atlanten. Stor kram, Emma
2009-04-29 @ 21:25:17
URL: http://emigranterna2008.blogspot.com